sträcka

Swedish

Etymology

From Middle Low German strecken, from Old Saxon *strekkian.

Pronunciation
  • Audio(file)
  • Rhymes: -²ɛka

Noun

sträcka c

  1. a stretch, a distance

Declension
Declension of sträcka 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative sträcka sträckan sträckor sträckorna
Genitive sträckas sträckans sträckors sträckornas
  • sträck
  • transportsträcka
  • vägsträcka

Verb

sträcka

  1. to stretch

Conjugation
Conjugation of sträcka (weak)
Active Passive
Infinitive sträcka sträckas
Present tense sträcker sträcks , sträckes
Past tense sträckte sträcktes
Supine sträckt sträckts
Imperative sträck —
Present participle sträckande
Past participle sträckt
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.