nära

See also: nara, Nara, NARA, nára, nåra, næra, närä, and närå

Swedish

Etymology

From Old Norse nær, from Proto-Germanic *nēhw.

Pronunciation
  • audio(file)

Adjective

nära (comparative närmare or närmre, superlative närmast or närmst)

  1. near, close

Declension
Inflection of nära
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular nära närmare närmast
Neuter singular nära närmare närmast
Plural nära närmare närmast
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 näre närmare närmaste
All nära närmare närmaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
Inflection of nära
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular nära närmre närmst
Neuter singular nära närmre närmst
Plural nära närmre närmst
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 näre närmre närmste
All nära närmre närmsta
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.

Verb

nära

  1. to nourish, nurture; give nourishment to
  2. to nurture; keep alive (such as a dream)

Conjugation
Conjugation of nära (weak)
Active Passive
Infinitive nära näras
Present tense när närs , näres
Past tense närde närdes
Supine närt närts
Imperative när —
Present participle närande
Past participle närd
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.