mätta

See also: matta, Matta, mátta, and måtta

Swedish

Etymology

mätt +‎ -a

Pronunciation
  • Audio(file)

Adjective

mätta

  1. absolute singular definite and plural form of mätt.

Verb

mätta (present mättar, preterite mättade, supine mättat, imperative mätta)

  1. to feed, to fill, to make full, to saturate
    Våra ögon och sinnen mättades med begärlighet af denna åsyn
    Our eyes and senses were saturated with avidity by this sight

Conjugation
Conjugation of mätta (weak)
Active Passive
Infinitive mätta mättas
Present tense mättar mättas
Past tense mättade mättades
Supine mättat mättats
Imperative mätta —
Present participle mättande
Past participle mättad
  • mättnad
  • mättning
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.