förlama

Swedish

Etymology

för- +‎ lam +‎ -a

Verb

förlama (present förlamar, preterite förlamade, supine förlamat, imperative förlama)

  1. paralyze

Usage notes

Typically in the passive voice or as a past participle.

Conjugation
Conjugation of förlama (weak)
Active Passive
Infinitive förlama förlamas
Supine förlamat förlamats
Imperative förlama —
Imper. plural1 förlamen —
Present Past Present Past
Indicative förlamar förlamade förlamas förlamades
Ind. plural1 förlama förlamade förlamas förlamades
Subjunctive2 förlame förlamade förlames förlamades
Participles
Present participle förlamande
Past participle förlamad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Synonyms

Derived terms

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.